”RÅ – RAW”

Creatures are created to animate the forest, because our anthropocentric worldview has greater respect for a human figure that expresses emotions, than for the trees and animals that actually live in the forest. Seeing the world as dead things is something that makes it possible to treat it badly.

A ‘RÅ’, as in raw, is an anthropomorphic figure. A being with human qualities. It is often said to be a protector of the forest and its animals. This human figure, who can be seen as the soul of the forest, demands respect and reverence. She prays for human sacrifice and can kill those who abuse and exploit the forest, she protects animals and trees from human violence. To stand without words in the face of inexplicability is to be unarmed. This is a humanizing portrait of a deer in a birch forest, to give it more power. Nerve threads in human brains are similar to those created by the roots of trees in the soil. I explore the identities of trees and depict the stumps that are on the clear-cut. I want them to have empathy, and maybe revenge. The bodies are dragged away, the stumps remain, like decapitated upside-down creatures.

 

–

Väsen skapas för att besjäla skogen, eftersom vår antropocentriska världssyn har större respekt för en människogestalt som uttrycker känslor, än för träden och djuren som faktiskt bor i skogen. Att se världen som döda ting är något som möjliggör att behandla den illa.

Ett rå, som i att rå om, är en antropomorf figur. Ett väsen med mänskliga egenskaper. Den är i sägner ofta beskyddare av skogen och dess djur. Denna mänskliga gestalt som kan ses som skogens själ, kräver respekt och vördnad. Hon ber om offer från mäniskan och kan döda de som missbrukar och utnyttjar skogen, hon skyddar djur och träd mot människans våld. Att stå utan ord inför oförklarigheter är att vara obeväpnad. Detta är ett förmänskligande porträtt av ett rådjur i en björkskog, för att ge denne mera kraft. Nervtrådar i människors hjärnor liknar dem som trädens rötter skapar i jorden. Jag utforskar träds identiteter, och avbildar stubbarna som är på kalhyggen. Jag vill att de ska få empati, och kanske också hämnd. Kropparna släpas iväg, stubbarna står kvar, som halshuggna uppochnervända varelser.

Published in Textile Design